Jag är inte trött på barnen, utan mig

Trött. Frustrerad. Ledsen.

Vet inte var jag skall börja, men det här håller inte längre. Trött på att bli påhoppad med orden ”du vill ju egentligen inte vara morsa” för att jag är så trött och irriterad. Känns så där. Att aldrig få en ursäkt, ett förlåt, för dessa påhopp är också lite trist.
Jag har gått från att vara Linda till att bli helt osynlig. Till någon som man inte behöver bry sig om. Någon som skall fixa, peppa och göra en mängd saker utan just nu den energi som krävs. Jag fixar inte det hur länge som helst.

Kunde inte uttrycka det bättre själv än vad Maria skrivit i sin blogg och från en artikel i Mama. Detta säger mer än väl hur jag tycker och känner just nu.

Maria skriver så här och jag kan inte annat än att hålla med henne, känner igen mig precis:

” Idag är en sån dag när jag bara sitter på sofflocket och tjuter och sörjer mitt gamla liv.
Jag vet jag vet, det är tabu att säga så, för Vera Li är det största som hänt och den kärleken kompenserar tveklöst för sakerna man förlorar, om än tillfälligt, den dag man blir tre. Men ibland kokar det över.
Jag saknar så desperat egen tid och att kunna sitta ner och tänka en tanke fullt ut. Jag saknar att kunna sätta mig ner och skriva utan att hela tiden kasta nervösa ögonkast mot min sovande bebis. Jag saknar att kunna äta när jag är hungrig, och då kunna äta med något som kräver bestick. Jag saknar att sova en hel natt.
…
Jag längtar så efter att inte ha tider att passa! Även om Vera är med Beats så är det bara några timmar och hotet om att behöva springa hem med blusen uppknäppt är ständigt närvarande.
Jag saknar en hel dag med datorn. Tänk vilken lyx att inte bara behöva gå direkt på det som absolut måste göras (jobb, e-mail osv) utan kunna surfa runt för inspiration eller bara för att det är kul! Men nu är det bara blint fokus som gäller från den sekund Vera Li somnar, för man vet att om en halvtimme slår hon upp sina blå och friden är över.

Jag är så trött på gnället och skriket, för även vår så kallat ”snälla baby” har sina dagliga attacker, och jag avskyr min egen gälla röst som tjuter ”Mamma kommer mamma kommer!! Mamma ska bara mamma ska bara…!”. Det känns som om varje gång jag kissar sitter jag där och mässar mot vardagsrummet ”mamma kommer mamma kommer, två sekunder två sekunder!!”.
I rättvisans namn så är det verkligen inte jobbigt jämt, många dagar är mysiga och soliga och jag njuter av att vara hundra procent mamma. Ni ser ju själva här i bloggen att det inte direkt är synd om mig, jag har en kanontillvaro och njuter av livet.
Men sen kommer dagarna när jag är så TRÖTT och bara vill ta hand om mig själv. Eller jobba i lugn och ro. För att inte tala om blogga! Jag har så många mappar på datorn med grejer jag vill blogga om, men väldigt lite blir gjort.
För mig är en tupplur mitt på dagen inte särskilt frestande, jag blir mer lycklig av att få pyssla med mina projekt och känna att jag är nyttig. Jag mår så otroligt dåligt av att vara i pyjamas efter lunch, och det kryper i kroppen av obäddade sängar och odiskade frukosttallrikar. Hatar hemmasunk! Alla säger att man ska släppa det där, och istället gå och lägga sig och sova när bebisen sover, men JAG VILL INTE. Jag VILL skriva, jag vill maila, jag vill blogga, jag vill lära mig saker, jag vill stimuleras. Jag vill vara bland vuxna människor och jag vill känna mig produktiv. Visst är jag mycket mer chillad nu än tidigare och kan leva livet i den lilla bubblan för det mesta, men ibland får jag PANIK och vill bara UT och göra MITT MITT MITT!

Det är så extremt för oss också. Beats kommer i bästa fall hem runt 20 (när Vera var nyfödd runt 23), sedan somnar Vera vid 21. Dagarna och nätterna är mina, och samtidigt som symbiosen och det fullständiga beroendet av mamman är underbart på så många sätt (tänk att vara så behövd! Man får en rejäl egoboost!) så får jag ibland panik och vill fly.
När jag ringer Beats på jobbet och tjuter och skriker att jag vill slänga ut Vera Li genom fönstret, eller åtminstone parkera henne på balkongen och stänga dörren, så påpekar han att ”hon är ju bara en liten flicka”, och jag VET ju det, och jag VET ju att hon inte kan kommunicera på annat sätt än genom skrik, än mindre förstå NÄR det är läge och inte läge, men ändå badar jag i adrenalin när en skrikattack går igång och ingenting hjälper. Ens tröskel är så låg när man inte sovit mer än max 1,5 timme i sträck, som i natt. Och jag har INGEN som kan komma och avlasta (mamma mamma, snälla pensionera dig och kom hit!).

Men skrik eller inte, det är detta att ALDRIG vara ledig och fri att pyssla med vad som spontant faller en in som kan kännas övermäktigt.
Jag vill verkligen inte skrämma er, mycket är rosaskimrande och VÄLDIGT mycket lättare och roligare än vad jag föreställt mig, men ingenting är svart eller vitt, och det finns dagar när jag bara vill smälla huvudet i väggen och hamna i koma så jag åtminstone får sova lite. I min mest tjuriga och barnsliga stund i morse så önskade jag att min sömnbrist och trötthet skulle bli så allvarlig att jag bara packar ihop och hamnar på sjukhus så att jag inte KAN vara on-call 24/7. Jag vill att någon ska pyssla med mig också!

Men mest vill jag sitta ner och TÄNKA utan att veta att när som helst så kan jag tvingas klippa tankebanan. Igår satte jag mig på Starbucks, och i PRECIS samma sekund som första sippen sojalatte åkte in och jag knappade in första ordet i ett word-dokument så brakade det loss i sulkyn. Min hett efterlängtade stund ersattes snabbt av en illröd falsettskrikande bebis spänd som en båge. Snabbt fick vi packa ihop, buga lite och rulla iväg. Och just som vi börjar rulla somnar hon om. Jag blev så provocerad!! Där går jag med bankande hjärta och hon SOVER!

Nu kommer vi börja med nanny tre timmar två eftermiddagar i veckan, och jag tror det kommer göra underverk. Hur mycket man än älskar sitt barn så måste man, i alla fall om man är som jag, ha sitt eget utrymme. Vissa kanske tycker att det är alldeles för tidigt, men så funkar jag. Jag vill kunna skriva lite och känna att jag får lite intellektuellt bit i tillvaron. Det handlar inte om att inte älska att vara med sitt barn, det handlar om att ge sig själv näring också.
Som det är nu försöker jag ju jobba när Vera Li sover, men det ger ofta mest stress och hets (OCH glädje och en känsla av pepp och kreativ kick). Det är mest ett maraton i att ”passa på”, och då njuter man inte. Hade deadline i förrgår och dagarna fram tills dess var kantade av gråt och desperation. Beats tog Vera Li och så länge är det frid och fröjd, men så kanske man kommer in på kaféet där man tänkt skriva och så är där fullt och så bryter man samman för att man måste hitta nytt ställe och värdefull tid går till spillo… Man ser de planerat effektiva EGNA MINUTERNA ticka iväg, och hjärtat bankar bankar bankar…

Nu sover hon, men strax vaknas det igen, så nu ska jag försöka duscha utan att ha en bebis med anklagande blick parkerad i sittern utanför duschen. Sen blir det promenad, den största stressen känner jag när vi är hemma konstigt nog.
Men bli nu inte avskräckta, det mysiga överväger hundra gånger om och jag är oförskämt lycklig med livet, men ibland åker känslorna bergochdalbana och man tänker att FAN vad jag saknar mitt gamla liv där JAG bestämde över MIN tid.


…”

I marsnumret av Mama fanns en utmärkt artkel att läsa: ”Jag är inte trött på barnen, utan mig”. Den tar också upp på pricken vad jag känner och tänker jnu (har kortat ner den lite):

”Jag är inte trött på barnen, utan mig

Hur efterlängtad mammaledigheten än är behöver den inte betyda att man blir nöjd, glad och tacksam mamma.

…

När det var som tuffast under mammaledigheten tvivlade jag på om jag någonsin skulle få kraft och hitta tillbaks till min yrkesroll. Ett tag var jag så nere att jag trodde att jag led av en depression.
Bråda dagar till trots, spår av stress syns inte i Carolines ansikte. Annat var det för ett - Samtidigt som det var en härlig tid var det jättejobbigt. Jag tappade bort mig själv och min kreativitet under mammaledigheten.

För Caroline är det viktigt att berätta om sina delvis tunga upplevelser från livet som hemmamamma. Dels för att hon tror att andra kan känna igen sig i hennes historia, dels för att hon tycker det talas för lite om föräldraledighetens baksidor.
- Det är ju nästan tabubelagt att beklaga sig och yppa att man längtar efter att börja jobba. Man förväntas vara glad, nöjd och tacksam för att man får ägna sig åt det bästa i livet.
Visst är barnen bäst, men det finns annat i livet som är underbart i livet också. Jag älskar att jobba och hade väldigt svårt att identifiera mig som den ”housewife” jag förvandlades till.


- I vårt samhälle handlar så mycket om att prestera. När jag inte fick bekräftelse i jobbet eller i egenskap av kvinna, satsade jag på att hålla hemmet perfekt istället. Det blev mitt sätt att synas.
Carolines mammaledighet kom att bli så lång som tre år. När förstfödde sonen Billy Lou var sex månader blev Caroline gravid med Isadora Mae. Trots att hon och hennes sambo bestämt att båda skulle vara hemma, var det nästan självklart att det var Caroline som skulle ta största delen.

”Jag tappade bort mig själv helt under mammaledigheten”

- Jag hade tagit en paus från mitt frilansande jobb som stylist och gick en silversmidesutbildning när jag blev gravid. Som student hade jag ingen inkomst och min mammapeng var jättelåg. Min sambo däremot var mitt uppe i sin karriär och hade världens flyt på jobbet. Det var aldrig något snack om vem som skulle vara hemma.
Det är alltid lätt att vara efterklok. Så här i efterhand ångrar inte Caroline sin föräldraledighet, men hon önskar att hon lagt upp den på ett annat sätt. Att hon och sambon hade planerat och delat upp den annorlunda.

Som nybliven mamma kunde hon inte föreställa sig hur tufft det skulle bli. Caroline kände sig ofta avundsjuk på att hennes sambo kunde äta kakan och ha den kvar. Att han både kunde utvecklas i jobbet och njuta av barnen. Medan Carolines dagar upptogs av amning, blöjbyten, och oändliga och osynliga hushållssysslor, hade han en stimulerande vardag där han bekräftades och fick beröm.
- Det är ingen som tycker att du är duktig för att du snyter snoriga ungar och viker travar med tvätt. Det är något som inte syns, men som du förväntas göra. På så sätt är det väldigt otacksamt att vara mammaledig. Du gör en massa saker som ingen lägger märke till. Jag kände mig som en levande tvättmaskin. Caroline säger att hon varken vill generalisera eller moralisera. Eftersom alla är olika menar hon att det säkert finns dem som trivs i hemma-mamma-rollen. Men att hon är en person som behöver hålla på med något kreativt för att må bra.

- Hela livet har jag sysslat med konstnärliga saker. Målat, sytt, inrett eller designat smycken. Det är mitt sätt att hämta inspiration och energi. När jag blev mamma fanns det plötsligt inte tid att hämta den kraften längre. Egentligen är det just då man behöver den.
Caroline berättar att hon i ren desperation uppfann smått bisarra sätt att få till lite egentid. Som att dröja sig kvar i affären när hon skulle handla. Det blev en frizon där hon kunde andas ut.
- Att välja färg på paprikan kändes plötsligt kreativt jämfört med alla blöjbyten. Understimulerad och trött av den ständiga sömnbrist småbarnslivet innebär utstrålade Caroline allt annat än lycka. Flera kompisar tyckte att hon hade förändrats. Dem kände inte igen den annars så sprudlande Caroline. Det gjorde inte hon själv heller. Ett tag funderade hon på om hon hamnat i en depression och tog kontakt med en terapeut för råd och hjälp. Men någonstans inom sig visste Caroline att det inte var henne det var fel på. Det var situationen hon befann sig i. Hon var varken trött på barnen eller sin sambo, snarare på personen hon hade förvandlats till.
Insikten kom inte som någon blixt från en klar himmel, men successivt började Caroline ändra på saker i sin vardag. Hon började träna och tog upp smyckesdesignandet som legat på is. Dessutom krävde hon att sambon skulle effektivisera sin arbetstid så att han fick kortare dagar på jobbet.

”Resan innebar att jag återupptäckte mycket av det jag tycker om”

- Ibland måste man hamna på botten för att kunna ta sig upp. Till sist var jag så trött på allt att jag fick panik. Och i den paniken blev jag handlingskraftig. Jag visste ju att det bara var jag som kunde ändra på min situation. En långweekend till New York med systern och bästa vännen blev en vändpunkt.
- Resan innebar att jag återupptäckte mycket av det jag tycker om i livet. Och i och med det återupptäckte jag sidor hos mig själv som jag tycker om. Den glada Caroline som försvunnit under föräldraledigheten var plötsligt tillbaka. Jag kom hem som en betydligt gladare mamma. Dessutom hade jag gjort massa bra klädinköp till butiken som jag hade bestämt mig för att starta. I New York hittade jag styrka att våga tro på mig själv igen.
…

- Jag har ingenting emot hårt arbete, men att vara husfru var inget för mig. Jag blir en bättre och gladare mamma när jag får utlopp för min kreativitet. Och det är en härlig känsla att ha längtat efter barnen när man hämtar dem på dagis.”

Fotostafetten; FÄRG

Tog över stafettpinnen i Fotostafetten från Nattsyrran som då är den som gett temat FÄRG.

Ute är bara vitt, vitt, vitt. Inget spännande alls. Så här års är jag inte så rolig själv heller då jag är tämligen monokrom ifråga om färgval på kläder: svart, vitt och grått. Inget vidare spännande det. Vad som däremot alltid är färgglatt är mina naglar. Har en samling nagellack som heter duga, varav dessa tre färger tillhör favoriterna och därmed får illustrera FÄRG i min stafett-triss.

Stafetten går nu vidare till Karin som får tema STRUKTURER att trissa på.

Lycka till!

Övriga bidrag hittas här:

Nu vill jag ha vår

Nu vill jag ha vår så jag kan få använda min fina klänning jag fick i födelsedagspresent!

Fototriss; På spåret

Även denna gång är det bilder tagna på mina promenader till och från dagis. I området där jag bor är det en hel del grävmaskiner och andra större, tyngre fordon just nu då det byggs för fullt.

Dessa fordon gör spår, modell större, där dem tar sig fram...

Fler bilder på detta tema här.

Vi flyttar nu!

Paraty house av Marcio Kogan

Hit! Hur fint är inte detta huset?! Lite fler bilder här. Blev kär direkt.

Övriga hus signerade denne arkitekt verkar inte så tokiga heller...

Det är ju så här det skall vara!

Fototriss; RANDIGT

Mina tänkta ränder är täckta av snö. Istället får dessa bilder från Angkor Wat, Kambodja, illustrera veckans tema: RANDIGT.

För fler randiga bilder, se här.

Drömplagg för våren

Top och kjol L'AGENCE, Net-A-Porter

Hade inte tackat nej till vare sig kjolen eller topen... Enda haken är väl priset då - som vanligt när jag hittar något som är snyggt. ;-) Ca € 200 per del är väl lite i häftigaste laget.

Så nära

Nu händer det vilken dag som helst! Att Alex kryper. Det är så nära...

Jag är såld...

Acne Kex Biker

Hur snygga är inte dessa?! Helt klart kvalificerade för vårgarderoben. Det får bli en tur till Gbg tror jag bestämt om jag inte hittar dem på nätet...

Bild från Ytligheter.

Fototriss; Så här ser det ut där jag är idag, del 6

Veckans tema är att visa hur det ser ut där jag är idag. På väg hem från dagishämtningen passerar jag "Parken", vilken får illustrera min första triss för året.

Fler trissar här.

God morgon

Alice är på dagis igen. Äntligen. Sista veckan hemma har hon inte gjort annat än att tjata om dagis. Hon har definitivt längtat dit. Hoppas hon får så kul i dag som hon vill.

Alex sover för tillfället. Ute i vagnen, nerbäddad i tjockaste, mysigaste åkpåsen. Han sover aldrig så bra som han gör när han får sova ute i vagnen. Får passa på så länge det funkar.

Nu en kopp kaffe, dagens tidning och ett försök att samla tankarna kring veckan nu när vardagen drar igång igen. Tänkte baka bröd med Alice i eftermiddag. Spännande, kan gå precis hur som helst... :-)

Dagens boktips!

Måste bara rekommendera denna bok: Jacobs Hälsokök - mat på en kvart med familjemetoden.

Snabbt, gott och lätt. Mao perfekt för oss småbarnsföräldrar som alltid har lite för lite tid... ;-)

Den har lättat mitt dåliga samvete över att det blivit lite för mycket snabbmat, köpta hel- och halvfabrikat och hämtmat det senaste. Kräver dock lite jobb och planering initialt men sedan går det som en dans. Det hela går ut på att man lagar egna hel- och halvfabrikat och stoppar i kyl, frys och skafferi för att sedan kombinera efter eget huvud eller enligt något av alla de supersmarriga recepten i boken. Nyttigt, enkelt och jättegott. Äntligen börjar jag hitta tillbaka till glädjen att laga mat igen. Det är inte bara något som måste göras utan det är faktiskt roligt och avkopplande också. Dessutom är det kul att låta Alice vara med och fixa med maten. Hon tycker det är hur kul som helst och blir jättesur om hon inte får hjälpa till.

Jag säger bara köp, köp, köp!

Peppad

Lite roliga småsaker hjälper alltid till för att höja motivationen. Åtminstone hos mig.

Barnvagnspromenader, powerwalks och kanske, kanske så småningom löpning... Just nu är jag träningskortlös, så jag får göra vad jag kan så länge. Helst skulle jag vilja börja med någon form av kampsport när barnen är lite större och bättre på att sova på kvällarna, inte ammar etc.

Moderna sockiplast?

Playshoes

Köpte "Playshoes" till Alice idag. Mjuka smidiga med gummerad undersida. Perfekta att ha på exempelvis Friskis familjegympa som vi tänkte bli deltagare av denna termin. Misstänker att Alice kommer att tycka det är superkul. Så även jag... :-)

Jakten på en egen snowracer

Förgäves försökte vi få tag i en egen snowracer. Den igår var bara tillfälligt till låns.

Helt omöjligt. Slut överallt. Ringde runt till alla ställen jag kunde komma på som kunde tänkas sälja varor av denna typ härifrån ner till Göteborg. Slut. Överallt. Får ej in mer. Typiskt! Men, men. Vi får vara tidigt ute till nästa vinter istället, ifall vi skulle ha turen att få snö och kyla som håller i sig som nu...

Full fart i backen

Testade att åka snowracer idag. Succé!

Efter vagnspromenad i snön - vem behöver träningskort med två barn i vagn på detta underlag? ;-) - blev det lunch och en tur ut i pulkabacken. Underbart. Alex inbäddad i sin overall i vagnens åkpåse tittade storögt på och undrade förmodligen vad tusan vi höll på med...

Mycket bra och rolig dag.

Slö, slöare, slöast

Tillsammans med juldagen är nog det här årets lataste dag. Ganska skönt faktiskt.

Promenad, film, hämtmat och inte mycket mer.

Till sist när barnen sov fick jag lite tid med min julklapp också. Äntligen. Så fin och ny och blank och snabb. Min gamla dator har ju några år på nacken nu och kan inte bli så mycket bättre. Framför allt kunde jag inte installera och uppdatera vissa program då den var för dåligt bestyckad. Men nu, nu kan jag göra allt igen, och snabbt går det. Lovely. Så kvällen ägnades åt att tagga foton, måste få någon ordning där. Tråkigt men nödvändigt. Det blir ju bra när det är klart - om det nu någonsin blir det för bilder tar jag hela tiden...

Gott Nytt År!

Snart skriver vi 2010 i almanackan. Spännande.

Men först lite god mat och dryck. Hoppas ni har en härlig nyårsafton och får en kanonstart på det nya året.

Gott Nytt År!

En mycket vissen blomma

Hur länge klarar sig en blomma utan vatten? Inte mycket längre...

En röst i natten...

Glest mellan inläggen jag vet. Mycket annat tar upp tiden just nu. Plus att jag får skit jämt för att jag ägnar mig åt att antingen skriva här eller läsa bbloggar om sådant som intresserar mig. Det gör tydligen inte bra mammor. Eller mycket annat för den delen som jag gör. Så kan någon tala om för mig vad en bra mamma är och gör vore jag jättetacksam för jag misslyckas tydligen totalt på den punkten.

Lussefirande på dagis

Alice lusseklädd

Nu på morgonen var det Luciafirande på dagis. Så söta dem var allihop. Först sång och sedan fika. Mysigt. Alex var med som supportande tomte.

Tokertomten Alex

Jag äter själv...

Titta jag får äta själv för första gången! Det är kul. Alice bara tjatar att jag skall använda skeden. Tråksyrra, förstöra det roliga. Mamma verkar iaf ta mitt slabbande med ro. ;-)

Julkort - behind the scene

Gjorde ett tappert försök igår eftermiddag att ta lite foto på Alice och Alex till ett julkort. Gick sådär. Men det var skoj i alla fall. Alice spexar på som vanligt och Alex hade lite svårt att vara stilla. Lite krångligt när jag var själv att göra detta men jag tror jag fick åtminstone ett kort som kan funka. Ni får se när kortet ifråga är klart. :-)

Fototriss: Triss

Hann inte lägga upp bilderna inom tävlingstiden, men här kommer nu min triss på temat TRISS.

Fler bidrag inom och utom tävlan hittar ni här.